Träning gör att Stanley lever ett rikt och aktivt liv trots artros

Stanley har haft artros sedan slutet av 1980-talet när han var i 50-årsåldern. Det var händer, axlar, nacke och bäckenleder som drabbades först. Han fick svårt att sköta sitt arbete som gymnasielärare i naturvetenskapliga ämnen. Han gick till läkare, blev sjukskriven och fick rådet att vila.

> Vilan var ganska värdelös. Det upptäckte jag snabbt. Det var bättre om jag rörde mig, höll igång. Det märkte jag själv, berättar Stanley.

Åren gick och besvären fortsatte, fortfarande utan att Stanley fått en diagnos. 1995 opererades han i ena axeln och fick veta att han hade artros i denna led, men han fick ingen information om vad det innebar.

> 1995 fanns det inte någon inom vården som förklarade för mig vad artros var, inte ett dugg fick jag veta, säger han.

Generaliserad artros

1998 var det definitivt slut med arbete för Stanley. Efter en sjukskrivning på våren kom han aldrig tillbaka. Han fick diagnosen generaliserad artros och det var en riktigt jobbig tid. Han hade älskat sitt arbete. Vad skulle hända nu? Hur skulle han och hans fru klara ekonomin? Skulle han bli sittande i en rullstol resten av livet? Han tog sig fram därhemma med kryckor, men kunde inte gå några längre sträckor.

> Jag hade tappat muskler som bara den när jag inte hade kunnat hålla igång. 98-99 var den allra värsta tiden, berättar Stanley.

Han tror att om han inte börjat bygga upp sin fysik då hade han idag varit rullstolsbunden och haft hjärtbesvär.

> Kanske hade jag fått hjärtinfarkt. Jag hade varit mycket överviktig och hade inte kunnat röra mig.

Före artrosskolornas tid

På den här tiden fanns inga artrosskolor, men Stanley fick sjukgymnastik och rehabilitering på flera olika enheter. En del behandling fungerade bra och en del fungerade inte alls. Det tog tid för honom att finna den rätta modellen, men idag mår han bra trots sin sjukdom. Han har god kondition och rejäla muskler. Från början gjorde träningen väldigt ont.

> Men eftersom jag märkte att den gjorde verkan var det bara att bita ihop. Det gick lättare och lättare att cykla på motionscykel och jag blev rörligare och smärtan minskade.

Han betonar hur viktigt det är att träna på rätt sätt. Man måste ha kunskap om artros.

> Jag hade ingen kunskap i början på 90-talet och träningen gjorde ingen verkan för jag visste inte vad jag gjorde. Jag visste inte hur lederna ser ut, jag visste inte nånting, säger Stanley.

Idag behöver den som drabbas av artros inte gå lika lång väg som Stanley för att hitta rätt. Nu finns artrosskolor på alla håll i landet. Där får man som patient information och individanpassad träning. Stanley har genom sitt engagemang i Reumatikerförbundet varit med om att bygga upp artrosskolorna och han är aktiv som artrosinformatör. Det betyder att han besöker artrosskolor och berättar om sina egna erfarenheter för andra patienter med artros. Deltagarna har artros i olika leder, besvären kan vara lindriga eller svåra och de upplever artrosen på olika sätt.

> Problemen är individuella och erfarenheterna av att leva med artros är det också. Gruppen är en expertpanel. Vi kan dela erfarenheter med varandra, förklarar Stanley.

Beteendeförändringar behövs

Det är helt grundläggande att träna och bygga upp sig fysiskt, men det handlar också om att komma igång mentalt. De krävs ofta beteendeförändringar för att man ska kunna hantera sin smärta. Stanley sjunger i kör och är föreningsaktiv. Han och hans fru har en villa i Sollebrunn i Västergötland och de ägnar sig mycket åt trädgård, odling, matlagning och bakning.

> Det gör inte ont nånstans när jag odlar, hackar, skär och äter för då har jag fokus på nåt annat. En massa goa hormoner far upp i skallen. Det är likadant när jag lyssnar på musik. Musiken betyder oerhört mycket för mig, säger Stanley.

Träning är grunden i behandlingen

Han har genomgått ett flertal operationer för sin artros och ibland måste han ta till smärtstillande mediciner, men grunden i behandlingen är träning. Hemma i villans gillestuga har han en motionscykel och diverse attiraljer som han använder för styrke- och rörlighetsträning; liggunderlag, rep, gummislangar, flaskor med mera. Hans träningsprogram är framtaget av en sjukgymnast och uppdateras efter behov. De flesta dagar kör han ett pass på cirka en timme.

> Vad jag gör för träning beror på vad jag behöver mest just då. Axlarna kan vara rätt bra ibland. Ryggen kanske är sämre och då kör jag ryggövningar ett tag.

För Stanley har det varit en lång resa att finna det rätta sättet att hantera besvären. För andra kan det gå mycket snabbare. Han berättar om en styrkeövning för knäna som lärs ut i artrosskolorna.

> Jag har faktiskt träffat patienter som har varit färdiga för knäoperation och som har kört den här övningen i 14 dagar och blivit så himla bra att de har avstått från operation, säger Stanley med ett stort leende.

Charlotta Sjöstedt